Blogg

Katsuta i Yaris WRC-test, Abbring med Skoda, Västra BF förtydligar och det var bättre förr...

Till skillnad från mig så verkar Tommi Mäkinen ha orubbligt förtroende för Takamoto Katsuta och igår fick den ”japanska finnen” testa Yaris WRC för allra första gången. Testet skedde vad jag fått mig berättat utanför Puppola där TGR fortfarande har en del av sin verksamhet.

– Regnigt och lerigt underlag plus djupa spår på den smalare delan av teststräckan, berättar Katsuta och lägger till.

Men bilen fungerade väldigt bra och jag njöt…

För mina japanska läsare kommer här samma sak på Katsutas eget språk: 初のフルテストは雨でしたが、とても良いフィーリングで終えました!明日のテストも楽しむ事を忘れず頑張ります

*

Holländaren Kevin Abbring var ett tag ett hett namn för permanent plats i WRC. Han fick bland annat hoppa in i Rally Sweden efter att Dani Sordo skadat sig  i en cykelolycka. Men sedan tappade karriären fart och efter att han lämnat Hyundai där han mest hade rollen som testförare, har det varit lite inhopp i olika R5-bilar, företrädesvis i Holland och Belgien.

Nu ses Abbring dock i ett annat sammanhang när han testar ES Motorsports nya Skoda Fabia Supercar som enligt planerna ska göra debut i World RX 2019. Vem som ska köra bilen är dock oklart, bland annat nämns Nasser Al Attiyahs namn i sammanhanget

*

En fråga som många ställer sig är vem som ska lotsa Kris Meeke vidare när han byter till Toyota och Yaris WRC till nästa år. Klart är att Paul Nagle inte ska läsa noterna åt ”The Ulsterman” så vem blir den ”lycklige”? Men Nagle är inte sysslolös utan ska i Rentokill Initial Killarney Historic Rally agera co-driver åt en än så länge hemlig förare. Någon bra gissning?

*

Efter gårdagens inlägg om SBF:s nya tänka distriktsindelning har jag fått en del reaktioner. En tung sådan från Kenneth Ax, ordförande för Västra BF. Han skriver: ”Läser och ser att Du har fått del av framtidens Bilsport Sverige. Du skriver att det inte har kommit några konkreta förslag hur det jobbas ute i distrikten. Det jobbas ute på delar av distrikten för att föra ut rätt information och att det ska bli ett positivt budskap ut till våra klubbar & aktiva.

Vi Styrelsen i Västra Bilsportförbundet har haft möte och ”smakat” på denna presentation från SBF. Vi resonerar som så att nu ska vi jobba på rätt sätt, ut till våra klubbar och medlemmar ( 100 klubbar/22000 medlemmar).

Så vi kommer med information på ev. möten ute på distriktet, jobba ihop med våra SGA-ansvariga i kommittéerna och göra allt rätt från början till slutet!

Sen har vi Göteborgs BF som vi får träffas och se igenom våran framtid. En något ”tuff tidsperiod” framöver, tur att vi jobbar ideellt…..

Med Vänliga Hälsningar

Kenneth Ax”.

Vill bara korrigera Kenneth, jag skrev inte något om hur det idag ”jobbas ute i distrikten med frågan”. Istället skrev jag, ” Nu har det dock inte presenterats några konkreta förslag på hur jobbet i distrikten framöver ska utformas, så fram till dess handlar det nog om att sitta still i båten”. Menade om jag nu var oklar, hur det rent praktiskt ska gå till att göra jobbet modernare när beslutet om ny indelning väl klubbats, inte hur distrikt nu jobbar med frågan…

*

När jag läser om alla tester av dyra rallybilar som görs både här hemma och utanför landets gränser plus nya påbud från FIA/SBF/RU, då är det inte utan att det går en tanke till hur mycket enklare allt var förr. Vill först påpeka att jag inte lägger några värderingar i dessa påbud, det får andra mer kompetenta diskutera.

Funderingarna dök upp när det trillade fram en bild från ”Lundatrofén” 1973 där jag och min tillfällige kartläsare Curt Jeppsson hamnat i lite bekymmer. Inget dramatiskt, det vanliga Saab-felet med för mycket understyrning och därefter stopp mot en större sten under skyddsplåten. Bara att backa ur planteringen och fortsätta mot, tror jag en fjärde plats i B-förare Grupp 1 med tre Opel Ascona före mig. Dessvärre hade en av Asconorna dessutom Roland Brorsson som chaufför och Bertil Gunnarsson vid kartan, men det är en helt annan historia.

Återkommer till det enkla i jämförelse med att ”köra rally” i dag och för mig var det alltså Grupp 1 som gällde med Saab V4. En klass som då var jämförbar med ”Grupp N” där det enda ”trimmet” bestod av tät och nerväxlad låda, ”Special 1 med 7:36”. I motorn sattes hårdare ventilfjädrar plus en extra hård fjäder i oljepumpen. Autotrygg-stötdämpare monterades samt andra fjädrar fram som höjde bilen en aning, detta var vad som åtgärdades väghållningen. Under bilen en skyddsplåt i duraluminium, längst fram fyra Cibié-extraljus kompletterat med runda strålkastare i ”USA-fronten” sedan var V4:an raceklar. Inuti fanns bara ett påklätt ”bucket seat” under min bakdel/rygg samt den obligatoriska Halda Tripmastern. Den personliga utrustningen inskränkte sig till ”t-shirt”, jeans, gympadojor och på huvudet en mörkgrön (?) AGV jet-hjälm inköpt till rabatterat pris genom BP Racing Club. 

Den uppmärksamme noterar att det är en viss skillnad i nyans mellan framskärm, dörr och bakdelen av V4:an. Inte så att jag haft tidigare bekymmer med större karosspåverkan, inte alls. Istället hade begagnade dörrar och framskärmar monterats för att spara originalgrejorna som istället stod tryggt placerade hemma i garaget.

Att det var väldigt enkelt att komma igång med rallytävlandet för runt 50 år sedan är där nog ingen som säger emot på. Vad jag minns så var det bara att knalla ner på motorklubben, träffa sekreteraren som där gav mig en ”Råd & Regler” samtidigt med licensen. Motprestationen var en 50-lapp till klubbens kassa. Ingen teoretisk kurs eller debutantävling utan rätt in i lägsta förarklassen, B-junior. Debuten skedde i Karlskronapokalen vintern 1971, dock med en annan Saab dessutom grön(?). 

Det jag långt om länge vill komma fram till, är att det dessutom var säkerligen minst lika kul och spännande om inte mer, att ”köra rally” då än i dag. Långt före allt vad R-bilar, servicetält, mekaniker, täckta släpar och vad f-n plus mormor heter. Grejor som i dag betraktas som om inte absolut nödvändiga så snudd på. Detta för att sedan köra tre mil special i dagsljus och allra helst på salongsgolv-släta vägar. Tiden när jag började då var det var bara du, kartläsaren och bilen mot naturen som ofta bestod av två hjulspår med gräs i mitten, dessutom hade en T-tävling i DM ofta sju-åtta mil special…

Säger det igen: Det var bättre förr och ju förr desto bättre!