Blogg

Tragisk olycka i Condroz Rallye, Lefebvre vann med C3 R5, Helin/Seel tog klasen i Lausitz Rallye och motorikonen Erik Berger har gått bort!

Belgiska Condroz Rallye drabbades av en tragedi under lördagen då hemmaföraren Steve Matterne med co-driver Rik Vaniessen kraschade sin Skoda R5 på sträcka sex. Efter en vänsterkurva tappade då 14:e placerade Matterne kontrollen på bilen och sladdade i en elstolpe som träffades i höjd med höger framdörr, så illa att Vaniessen omkom nästan omedelbart. Trots att både åskådare och sjukvårdspersonal försökte återuppliva Vaniessen gick inte 53-åringens liv att rädda. Föraren klarade sig bättre med enbart en lindrig nackskada men blev så klart även svårt chockad.

Det som är lite märkligt är att på bilder från olycksplatsn ser Skodan i stort sett helt oskadd ut. Har visserligen inte sett bilens högersida men min teori är att något från elstolpen måste ha trängt in i kupén och orsakat de dödliga skadorna på kartläsaren. Efter moget övervägande beslöt arrangören med stöd av de tävlande, att låta tävlingen fortsätta även om sträckan så klart ströks. Olyckan var den första i Belgiska Mästerskapet med så allvarlig utgång sedan 2012. Väljer att inte lägga upp någon bild från olyckan med hänsyn till familjen.

*

När alla 20 sträckorna var färdigkörda fick äntligen Citroêns WRC2-hopp Stephane Lefebvre till en seger trots många försök med nya C3 R5. Segern var dock inte lättköpt och bara 14 sekunder efter slutade Adrian Fernémont, Skoda. På tredje plats ny Skoda i händerna på Cedric Cherian. Några av förarna valde också att avbryta tävlingen på grund av den svåra olyckan bland dessa tredjeplacerade Kris Princen.

*

En som inte hade något större lycka med sig i Condroz var belgaren Tobias Brüls som fick sin R2 Peugeot stulen under torsdagskvällen före rallyt. I alla hast lyckades han hyra en ny Peugeot från Tyskland. Låg sedan trea i R2-klassen fram till sträcka nio där han åkte av vägen och kraschade lånebilen rätt in i staden Huys borgmästares hus… 

*

När jag skrev i går om Lausitz Rallye hade inga svenska eller danska ekipage kört färdigt. På näst sista sträckan försvann Kristian Poulsen/Ole Fredriksen (SS9) med Skodan, låg då elva. Istället  blev sent anmälde Jan Petersen/Jeanette Kvick bästa danskar med en 24:e plats totalt i den udda Volkswagen Polo S2000. Elva i klassen men efter problem var man 19 minuter efter vinnaren Fabian Kreim. 

Vinnare av den historiska klassen blev däremot svensk, Stefan Helin med Annie Seel som kartläsare i den svarta Opel Asconan. 

Målgång i ett tufft rally, särskilt med en gammal Opel med kortslagig fjädring. Brutalt djupa spår och halvmeterdjupa hålor som gav många oönskade luft turer under helgen, säger Stefan i ett mail. 

För vår del två punkteringar, lite krokig framvagn och bromsproblem efter några lyft samt brist på belysning under fredagskvällen efter en hård landning. Men med bra mekaniker så går det mesta att fixa, vi är helnöjda!

Jonna Eson Brådhe med Dennis Norën vid sin sida slog bort ett hjul under första etappen. Med detta fixat blev det omstart med hennes R2 Peugeot. Tidsförlusten blev enorm och något annat än att bli sist i klassen var sedan inte att räkna med. Låg dock stabilt med fjärde tider på sträckorna.

*

Blev i går åthutad från flera håll över att jag missade nämna Adrian Ring/Fanny Jacobssons seger i C-Grupp H med Volvo 940 i Novemberskölden. Inte nog med att Linköpingsföraren vann klassen, han slutade även sexa totalt. Med minsta möjliga marginal missade han en placering i totallistan då femman Alexander Axelsson/Christofer Carlsson från Skillingaryd var en enda tiondel snabbare.

*

Avslutar med nyhet att en av våra allra största motorsportprofiler, Erik Berger från Bengtsfors gått bort, 93 år gammal. Mångårige vännen Bengt-Åce Gustavsson skriver:

Racerföraren och affärsmannen Erik Berger avled den 3:e november 2018.

Erik föddes den 18:e juli 1925. Föräldrarna hette Ester & Mårten. Pappan var plåtslagare och han startade butiken Bergers Plåtslageriaffär 1915. Erik var enda barnet. Erik slutade skolan i förtid och började jobba i familjeföretaget i stället. Mitt under andra världskriget dog Mårten hastigt i cancer och den blott 16-årige Erik fick ta över verksamheten! Han lyckades snabbt växa in i rollen som affärsinnehavare och han drev butiken + flera andra affärsrörelser aktivt ända till hans barn Anders och Marie var stora nog att ta över verksamheten. Erik gick dock aldrig i pension, han fortsatte att jobba i företaget ända tills han blev sjuk tidigare i år.

Erik hade massor med energi som han fick utlopp för som idrottsman. Han tävlade i orientering och skidåkning med framgång. Motorintresset väcktes när Erik gjorde lumpen vid A9 i Kristinehamn som motordonnans på motorcykel. 1947 körde Erik sin första biltävling, som han dessutom vann! De närmaste åren körde han mest bilorientering, eller OT som det kallades på den tiden. Sedan blev det rally, isracing och banracing. 1956 köpte Erik en Fiat 1100 TV. Det var den första bilen som han köpte enbart för att tävla med. Framgångarna lät inte vänta på sig. Första SM-medaljen tog han på is 1958, ett silver. Erik började även köra Volvo och 1960 blev det stora genombrottsåret. Klasseger i Midnattssolsrallyt och totalseger på Skarpnäck 12-timmars (slog bl a Jocke Bonnier). Erik fick NWT´s Guldmedalj för den största dalsländska idrottsbragden.

 Erik fick fabrikskontrakt av SAAB där han hade några fantastiska år. Fem SM-medaljer på tre år på is och bana! Ford lockade över Erik att köra den nya Cortinan 1963 och sedan dess har vi alltid förknippat Erik med Ford. Det blev fler SM-medaljer i Cortina och Escort ända fram tills Erik slutade med banracing 1972. Totalt blev det 26 SM-medaljer varav 10 st guld!

 Efter två mindre lyckade säsonger i Rallycross lade Erik hjälmen på hyllan 1974. Han satsade i stället på sina affärsrörelser och på sonen Anders skidkarriär. 1996 blev Erik inbjuden att göra ett reportage i Teknikens Värld där Erik skulle möta en ny ung stjärna. Reportaget gick ut på att möta gammalt och nytt, både när det gällde fordon och förare. Reportaget lästes av Rolf Linder i Molkom, som erbjöd sig att köpa en bil till Erik om han bara ville göra comeback i historisk racing? Erik nappade på erbjudandet och säsongen 1997 var Erik tillbaka i racingen igen. Det blev seger direkt och sedan fortsatte Erik att köra framgångsrikt i många år där snart sonen Anders hängde på och tillsammans bjöd de publiken på otaliga dueller. Erik vann den historiska racingcupen fyra gånger och det blev även sex silver och sex brons.

2015 fyllde Erik 90 år och han sade att han skulle köra sin sista racingsäsong. Hela säsongen blev som en Eriksgata där höjdpunkten var tävlingen i Karlskoga där Erik satte den snabbaste varvtiden i hela sitt liv i sitt sista framträdande på banan! Eriks födelsedag firades med stor pompa och ståt i Bengtsfors, tillsammans med lokaltidningen Dalslänningen, som är på dagen lika gammal som Erik själv! Bengtsfors MotorClub anordnade en rallysprint för motorkändisar och lokala förmågor och Erik bjöd på 100 m tårta! Drygt 3 000 personer deltog i firandet! Boken om Erik Bergers liv släpptes i samband med firandet. Tyvärr avslutades tävlingsåret med en krasch i Falkenberg. Det var ingen värdig avslutning på en sådan lång och framgångsrik karriär. Erik valde därför att köra om sin sista tävling! Han körde alltså finalen även 2016 och då fick han avsluta genom att köra över mållinjen.

 Erik fick diplom från Guiness rekordbok att han var den äldste racerföraren i världen! Trots att racingkarriären officiellt var över deltog Erik i ytterligare i några lokala småtävlingar och hans sista framträdande inom motorsporten var vid Drivers Open finalen i Bengtsfors den 2:a december 2017. Erik öppnade en utställning i källaren av affären i Bengtsfors där alla hans priser nu finns samlade. Nästa gång ni besöker butiken, be om att få ta en titt i källaren, det är väl värt ett besök!

På våren 2018 satt Erik utanför sin lägenhet och fikade tillsammans med sin fru May-Lis. Plötsligt kände Erik att han blev förlamad och han föll av stolen. På sjukhuset fann man att han hade fått en blödning i ryggmärgen som hade gjort honom förlamad från midjan och ned. När de undersökte Erik fann de att han hade värden som en normal 50-åring! De försökte därför att bota honom genom att ge honom kortisonsprutor i ryggen för att lösa upp blödningen. Det hade viss positiv verkan då Erik fick tillbaka lite av känseln. Erik är ju inte den som ger sig i första taget! Han körde hårt med sjukgymnastik med målet att kunna gå igen. Man kunde se små framsteg i hans träning.

 När jag besökte Erik på hans 93:e födelsedag sa han till mig:

 – Jag har haft mycket tid att fundera på vad som har hänt. Direkt efter min olycka var jag mycket förtvivlad, men nu har jag tänkt efter. Jag har haft ett långt och framgångsrikt liv både som idrottsman och affärsman. Jag har fått vara frisk. Jag har en fantastisk familj och har inte haft mycket att klaga på. Jag har accepterat att livet nu har förändrats. Jag sitter inte och deppar längre, utan jag har accepterat mitt öde och nu får jag vara glad för varje dag som jag har kvar.

 Det blev flera trevliga möten och långa samtal under sommaren, men så kom hösten och Erik började bli sämre. Han svarade dåligt på medicineringen och för varje ny medicin följde det en ny biverkan och läkarna tycktes aldrig riktigt komma tillrätta med problemet. Njurarna började krångla och sedan blev det bara sämre och sämre ända tills Erik till sist somnade in den 3:e november kl. 00.15.

Det är med stor sorg och saknad som jag skriver denna summering av Eriks liv. Förutom de utmärkelser som jag redan har nämnt så fick Erik även tidningen Bohuslänningens Guldmedalj 1966, Bilsportförbundets Guldmedalj och utmärkelsen Stor Grabb nummer 13-1967. 1971 fick Erik Dalslandsmedaljen (vilket han även fick 2015). 1998 fick Erik utmärkelsen ”Paul Harrys Fellow” av Rotary. 1991 fick Erik utmärkelsen årets företagare i Bengtsfors kommun. 2007 blev Erik framröstad till 1900-talets främste idrottare i Bengtsfors kommun. Erik var hedersmedlem i Svenska Cortinaklubben, Racinghistoriska klubben i Sverige och Norge samt Bengtsfors MotorClub. Han fick en Superlicens från Svenska Bilsportförbundet. Erik var drivande i Bengtsfors MotorClub och byggandet av racerbanan Dalsland Ring. Nu i höst fick Erik en egen plats uppkallade efter sig av Bengtsfors kommun. Det är utanför affären på Storgatan. (Tyvärr har denna plats inte hunnit invigas officiellt ännu.) Erik var troligen den främste ambassadören för Bengtsfors kommun som man någonsin har haft! Erik satte verkligen Bengtsfors på kartan. Vart han än körde så var han alltid noga med att säga att han kom från Bengtsfors.

Jag lärde känna Erik redan som barn, när jag köpte leksaker i hans affär. Jag hade sedan förmånen att få jobba som Eriks presschef från comebacken 1997 tills han lade hjälmen på hyllan 2017. Under dessa år utvecklade vi en mycket stor och djup vänskap. Tack för att jag fick lära känna dig Erik!

===============================================================